Har suttit och läst flera bloggar och folks sidor på nattstad och facebook och det verkar just nu som om alla har problem med kärleken. Så jag har börjat fundera lite finns det verkligen den "rätta" för alla eller är det en myt. Visst man får ju självklart testa sig fram, en del hittar den rätta vid 20 årsåldern endel när dom är 60, så det fnns alltid en chans att finna de.
Själv då har jag hittat den rätta, det känns lite konstigt att säga det med tanke på att jag är 19 år och man vet aldrig vad framtiden för med sig.
Nu när jag tänker tillbaka tror jag nästan att mitt förra förhållande slutade långt innan det tog slut, jag var nog inte så lycklig som jag trodde. Med tanke på vad jag och mina kompisar pratade om på den tiden och när jag tänker på vad jag sa så förstår jag att kärleken försvann långt innan slutet, tog nog bara ett tag att förstå det.
Men med något dåligt kommer något bra.
Träffade i alla fall mitt livs kärlek, låter fånigt jag vet men det är så jag känner. Jag visste att det inte fick bli mer än vänskap, alla sa att det kommer hända mer men jag förnekade ända tills det var försent. Jag hade fallit för honom, han som var allt jag hade drömmt om. Någon som håller om mig, sätter mig före sig själv och andra, säger att han aldrig ska såra mig. Vi gick igenom mycket för att få vara tillsammans men vi klarade det och nu är vi här 1 år senare och jag är den lyckligaste tjejen i världen.
Du har hjälpt mig genom allt som har hänt i år, stått vid min sida, försvarat mig och hållt om mig tills jag somnat. Det är vad jag kallar äkta kärlek.
Jag har funnit min prins
Och jag tror säkert att din väntar där ute i väntan på att bli upptäckt, för dom finns där du minst anar det!
